kärlek
ja på något sätt e de ju på helgerna de händer mest så det blir ju mest att jag skriver på helgerna.
kan ju börja med att säga att helgen har varit fullt upp som vanligt. och vi har vart på en sjukt kulig kusinträff... de va verkligen superkul att träffas alla och ha så trevlig och maten var supergod. :D barnen lekte och busade och höll full rulle.
och vi vuxna pratade och hade kul.
och vi vuxna pratade och hade kul.
idag så kom linus och frågade mig vad en i-phone kostar. så jag svarade med att den kostar väl runt 5000 och då sa han hur många 100-lappar e de på en 1000 lapp? ja 10 svarade jag. så för en iphone behöver du 50 hundra lappar.
jaha sa linus, då ska jag börja jobba skithårt nu för en sådan ska jag köpa. vad tycker ni egentligen om de???? ska man låta honom jobba ihop pengarna och köpa sig en iphone eller ska man snacka bort deet och avråda honom jag menar om han jobbar för de och sliter för de o violl ha den ska han inte egentligen få köpa en då? så idag har han hjälpt till i trädgården i 1,5 timmar och slitit vilket jag tycker e skitbra. för hur eller hur får han ju lite pengar o även om den där iphonen aldrig blir av kan han ju köpa något annat kul för pengarna.
i vilket fall som helst ställde jag mig frågan hur fan allt blev såhär egentligen????
alltså på gymnasiet o även innan jag blev ihop med ola. hatde jag barn de va de värsta jag visste. jag skulle aldrig ha egna barn o de fick la duga för de va ju bara varannan helg vi skulle ha jim o linus de gick ju bra liksom. men visst de gick..... de va jobbigt de må jag erkänna. verkligen jobbigt de va ju inte vanan vid att va hos oss liksom på de viset o jag hde ingen aning om hur man gjorde med barn. det var jättesvårt för mig. men visst jag stannade kvar i lägenheten som var olas och barnens mammas gemensamma gamla lägenhet för att barnen skulle ha något kvar de kände igen o var vana med.... som en slags trygghet.
plötsligt skulle barnen bo hos oss.... och alla ställde massa krav på mig med saker jag itne redde ut. visst jag ska inte säga att jag hatade jim o linus men jag tyckte nog bara om dom lite svagt.... men ju längre de bodde hos oss (de flyttade till oss rätt snart pga vissa omständigheter) destu mer kul blev de o de växte mig verkligen otroligt nära hjärtat. jag försöker göra allt i min makt för att de ska ha de bra. och jag verkligen älskar mina tre grabbar. jim linus och ola.
nu har de ju som sagt var funnit en trygghet med oss och det känns bra.
så vi har liksom blivit husägare och köpt ett hus och ska renovera o ta hand om saker och ting själva och styra o ställa o ta hand om en trädgård och fixa och dona på ett helt annat vis än vad man gör i lägenhet.
jag går till och med i gräset UTAN strumpor. och ni som känner mig vet hur allergisk jag e mot fötter utan strumpor. jag hatar verkligen fötter dom är vidriga äckliga och hemska.
men jag går utan strumpor genom gräset i min trädgård.
men jag går utan strumpor genom gräset i min trädgård.
ja visst jag har inte direkt gått ner i vikt och jag tycker inte jag e skitsnygg men jag e iaf nöjd med min tillvaro och det är okej att vara lite rund.... vilket aldrig inträffat för att jag tyckt men nu tycker jag att det ör okej. visst jag vill bli av med mina extra kg men d e inte så jävla akut och blodigt som det alltid varit.....
sedan den 29e maj 2010 har jag ett lyckligt förhållande, vilket innebär att jag vart i ett o samma förhållande i 2 år och 3 månader vilket är mitt längsta och ett av de få lyckligaste förhållanden jag haft,...
jag jobbar och sliter och står i och har ett fast jobb med fast placering och står stadigt med båda fötterna på jorden. jag älskar mitt jobb och ångrar inte att jag någonsin pluggade till undersköterska.
ja dessutom som pricken på iet och som ledande tillbaks till början till att hata barn och nu älska dom så blir jag numer besviken för ett negativt svar på gravstickan och vi jobbar för fullt på ett litet syskon till jim och linus. av fyra gör fem säg. när två blir tre. jag älskar mitt liv och jag är så nöjd med mitt liv och idag just i denna sekund kan jag säga att hela detta inlägget kom rakt ifrån hjärtat med lyckliga piriga känslor i hela min kropp....
men jag förstår inte hur lilla lilla lussan jag som fortfarande e 23 år ung kunnat bli så stor och vuxen när jag e så liten än egentligen. vilket ansvar vilket liv och vilken mening jag byggt upp och vad otroligt långt jag kommit. jag e iaf stolt. och ni som känner mig sen förr och vet allt jag vart med om ni tycker säkert det är lite knasigt ;)
jag var i skolan på högstadiet mobbad som bara den men nu har jag allt man kan önska sig. ett varmt käleksfullt hem med en underbar familj, trogna och kära vänner som betyder sjukt mkt och vissa mkt mer än andra, min mamma och hennes sambo som betyder sjukt mycket och ett jobb och två barn som acepterar mig fullt ut och som man verkligen har superkul med och som jag älskar.
VISST är MITT liv fantastiskt.
även att de finns veckor jag inte e å kul o handskas med o jag har mina svackor.
Kommentarer
Postat av: Maria Isaksson
Härligt inlägg Lussan,stor kram!! Gillar dig skarpt tjejen :) <3
Svar:
pieps
Trackback
