kapitel 2

Kapitel 2

 

 

Efter en lång sommar var det dags att börja 7:an, högstadiet.

Åååh, vad coolt nu får jag åka buss, då är man ett snäpp coolare än dom andra är, tror man, fast om man tänker efter så är det en helt normal sak att åka i en buss till skolan. Men visst vill man tro att man är cool så får man ju det!

Trotts att man tyckte att det var coolt, så var jag rädd för vad som skulle hända, vilka man skulle träffa och hur det skulle bli.

Skulle det bli bättre? Eller sämre?

Till slut satt jag iallafall på bussen och åkte till skolan, den nya klassen och dom nya lärarna.

Jag hade hamnat med tre stycken ur min gamla klass.

Malin, Sara och Therese. Dom var rätt ok. Men jag tyckte att Sara är en bitch.

Malin hade i fyran och upp till 6:an, då allt började hända mig varit min bästa vän.

Men hon svek mig.

Jag vet inte om det var så att hon tyckte att Therese var mer spännande eller om det var för att ”skolans tjej” bråkade med mig.

Men Malin var i alla fall inte med mig. Hon svek mig. Fast jag fattade det inte då. Jag tog det bara som det var! Malin vill inte och då är det bara till att acceptera.

På lektionen hamnade jag bredvid en kille som hette Robin. Det var lärarna som bestämde vilka vi skulle sitta med och det var bestämt att vi skulle sitta tjej och kille iallafall i början.

Robin visade sig vara en redig mobbare.

En som jag skulle lära mig att stå ut med i framtiden och som fick med sig en massa andra att mobba mig.

Veronica som ”skolans tjej” hette hade ju också hunnit sprida lite rykten.

Och ryktet om Lucie är smutsig hade också nått skolan. Så också dom, som egentligen inte kände mig eller visste ett skit om mig, drog sig undan.

På första rasten gick jag till en tjej som heter Isabella och frågade ifall jag fick vara med ”dom” på rasten. ”Dom” var Isabella, Johanna, Anna och Albulena som gick i min klass.

Då svarar hon: ja om vi inte har något annat för oss, så får du nog det, men idag har vi annat för oss.

Det gjorde så ont i mig, när jag senare såg dom sitta på en bänk och prata.

Jag trodde det var fel på mig.

Men egentligen kände dom mig ju inte. Men det var iallafall fel på mig. Jag var nog så ful så dom bara inte kunde vara med mig. Jag vet inte men det måste ha varit det att jag inte såg ut som dom. Jag har liksom alltid varit lite mullig och inte sett ut som dom andra. Jag hade då killkläder på mig med trivdes med det. Och jag sminkade mig inte.

Säkert hade dom också hört mycket om mig av Veronica.

Varje dag blev det värre och jag drog mig tillbaka till biblioteket eller satt ensam framför lektionssalen och väntade på att vi skulle börja.

Det var segt och det kändes ensamt, till den dagen då det började en ny tjej i parallellklassen. Jag tyckte att hon verkade trevlig.

Jag sökte mig till henne fastän hon redan var med Paula, Anna och Therese Lord, ett par tjejer som gick i samma parallellklass som hon.

Jag märkte att hon går i samma grupp som jag och började till slut prata med henne innan en datalektion som vi hade ihop.

Vi kom fram till att hon heter Therese också och att hon hade flyttat till Målilla det vill säga att hon då bor i samma by som jag.

Vi blev vänner och en ny och nästan rolig tid började. Jag kom med i gänget. Jag tror det var mest genom Therese, min nyfunna vän. Fast jag var ju med Anna, Paula och Therese Lord (från och med kallar jag henne Therese L) som den andra Therese heter också.

Therese L minns jag som darrig och liten, ganska blyg var hon också och det var så hon skilde sig från oss andra. För vi andra var nog ganska så högljudda eller vi sa iallafall vad vi tyckte. Efter ett tag blev vi kallade för töntpatrullen.

Fast vi blev säkert bara kallade så för att jag var mobbad innan. Det tror iallafall jag i mina svarta stunder. Att det var mitt fel att det blev så. Nu i efteråt tänker jag så. Då, då tänkte jag aldrig på det, jag tog det bara som det var.

Men man vet ju inte vad som gick för sig i Robins, Kims, Thobias (inte den Thobias jag i 6:an hade varit kär i) och Rickies huvud.

Det var dom som mobbades värst.

Allt var bra och Therese och jag blev bästa vänner. Livet kändes underbart och jag trodde att allt nu hade löst sig. Men om man är som jag så slutar det inte lyckligt.

För Therese flyttade utan att jag ens visste det innan och jag fick inte reda på det av henne heller.

Det var en lärare som hette Karin som kom till mig efter att skolan var slut och sa att Therese, min bästa vän hade flyttat.

Jag gick helt bedövad till bussen och kände inte att tårarna rann. Jag kunde inte fatta att vi efter 2 månader kunde vara så bra vänner. Men vi var det och jag saknade henne kolossalt.

 

 

 

Känslor

 

Jag hör hur regnet slår mot fönstret och rinner ner

Som tårarna mot mina kinder

Jag hör hur en bil kör förbi

Det låter som vattenfallet av mina tårar

Jag ser att vägen utanför är tom

Och det är så jag känner mig

För att vi kanske aldrig mer ses

 

Jag luktar en lukt som erinrar om dig

Och jag börjar gråta ännumer

Det känns som om du har svikit mig

Men du kan inte rå för

Du har ju i alla fall en redig kompis där du bor

Och känner kanske inte som jag

Men jag har ingen alls redig kompis här

 

Men allt rasade ju som tur var inte, jag hade ju Anna, Paula och Therese L kvar.

Trodde jag.

Det funkade ett tag men sedan svek dom mig också iallafall Paula och Anna.

För Paula och Anna satte sig helt plötsligt vid andra bord som Therese L och jag vid maten och drog sig undan på rasterna.

Avkopplingsprocessen började efter jullovet i 7:an.

Så då hade jag enbart Therese L kvar och om jag ska vara ärligt nu i efteråt så var jag nog bara med henne för att jag inte ville vara själv.

Det var nog den tiden jag började gå hos den där kuratorn också. Birute hette hon. Hon var inte alls bra och jag tyckte inte ett piss om henne. Hon hade långt ljust lockigt hår och älskade lila kläder! Dom störde jag mig på! Usch! Men visst det passade henne! Men kläderna i sig var fula! Fast på henne blev dom nästan snygga! Hon flaxade jämt så otroligt mycket med sina ögon! Det var så himla störande! Man började nästan flaxa själv och då blev man förbannat på sig själv, bara för att man tog efter henne och la ganska fort ner det igen!

Till slut var det så att jag mådde sämre när jag gick ut ifrån hennes himla kuratorn, än när jag gick in. För vi hade nämligen lyckats bråka rätt rejält. Jag minns särskilt två situationer, jag hade klippt mig igen och det var en killfrisyr, då säger hon: har du klippt dig? Men det är ju en killfrisyr, så kan man väl inte ha som tjej?! Jag blev faktiskt ledsen och tyckte att hon var helt dum i huvudet.

Den andra saken var strax innan hon slutade på vår skola! Hon sa att hon snart skulle sluta. Och på något sätt så skrek vi mer och mer på varandra! Jag stod upp och kollade på hennes fina kaktusar! (Det var nog det enda fina med det där fula kuratrummet) hon frågade ifall jag ville ha en! Ja det var klart att jag egentligen ville ha en! Dom var ju så fina! Men att ta emot något av henne gick mot mina principer. Denna gång (det var sista om jag minns rätt) sa hon precis innan jag skulle gå: jag ska be en bön åt dig varje dag! Och jag som inte är kristen skrattade nästan ihjäl mig! Jag gjorde det såklart inte framför näsan på henne, men inuti garvade jag! Det enda jag kommenterade till det var att jag sa: det behöver du nog inte jag tror inte på gud och dom (bönerna) kommer ju inte fram ändå så det är meningslöst! Och om det skulle finnas en jävla gud (så sa jag ordagrant) så skulle han ändå inte hjälpa mig, för det hade han aldrig gjort tidigare heller. Så varför fan skulle han göra det nu?

Och hon tjafsade jämt om sin tystnadsplikt som hon ändå inte höll. Men som tur var skulle hon ju sluta! För jag menar hjälpa gjorde hon inte särskilt mycket! Och egentligen var hon bara bra för att jag slapp engelskan då och då! Eller en och annan lektion som jag inte tyckte om! Tyvärr var jag tvungen att offra några av mina så älskade håltimmar för det också! Men jag hatade henne!

 7:an gick och sommarlovet kom.

Skönt kan man tycka! Men egentligen inte.

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0