kapitel 7

Andreas som jag hade gjort slut med igen skrev till mig och frågade ifall inte vi kunde vara ihop igen för att han var ju så kär. Men jag sa att jag hade redan en ny! Då trodde han att jag bara hade lekt med honom och kallade mig för ful och äcklig och hora och slampa han med!

Ludde bodde i trollhättan.

Jag älskade honom trodde jag då. Men han, han var bara ihop med mig för att han trodde att jag är snygg. Han tyckte åtminstånde att jag hade sexig röst. Och troligen var det därför som han trodde att jag var snygg. Efter många om och men skickade jag ett kort på mig. För att han sa att han sket totalt i hur jag ser ut och att han älskar mig ändå och jag tänkte och han ska väl få se mig. Jag skickade kort med posten. Dom kom fram till honom en fredag, och en fredag gjorde han slut också. Han gjorde slut efter en och en halv månad. Hela min värld föll. Jag menar han hade ju sagt att han sket i hur jag ser ut.

Men ändå gjorde han slut för att han tyckte att jag var ful. Historian med Ludde slutade med två uppsuddade ben och ett självmordsförsök.

 

 

 

 

Kniven i hjärtat

 

Jag älskar dig

Du säger att du älskar mig

Sen efter ett tag

Sticker du mig

Med en kniv i hjärtat

Och det börjar blöda

Du vet att det alltid kommer att vara ett ärr där

För du stack mig med en kniv i hjärtat

 

 

Jag svalde tabbletter många olika. Men idag minns jag inte vad det var för några. Jag spydde den natten det minns jag iallafall. Och jag hade så himla ont i magen. Allt snurrade och min hjärna var tom. Det pep i mina öron och allt var lånt borta. Allt jag fick i mig kom upp samma väg igen. En sak ska man veta! Jag gick ändå till skolan dagen därpå. Fast än jag mådde skit och inte kunde koncentrera mig på vad alla sa! Jag spydde och folk trodde att jag hade magsjuka. Men det hade jag ju inte. Hade dom vetat hade dom bara tyckt att jag var feg. Och troligen hade dom trott att jag bara försökte med det, för att jag blev mobbad. Det var nog en anledning också men inte enbart! Ludde var liksom pricken över i:et. Eller om det var mobbningen som var pricken över i:et! Jag kan inte bestämma mig!

Både gjorde ont! Bara att jag visste hur det var att vara mobbad men inte visst hur det var att älska och det sedan tar slut! Jag hade liksom vant mig vid mobbing och det hörde till min vardag. Det kändes ju skönt om det någon dag skulle vara så att jag inte blev mobbad men jag fick ju från början skylla mig själv. Jag var ett stort fel och säkert var det mitt fel att Ludde gjorde slut med mig också. Jag menar det var ju så att jag till slut provocerade folket till att mobba mig! Jag visade dom att jag var bättre och lärarna tyckte ju om mig! Vad kunde dom göra annat än att mobba mig?

Jag kommer ihåg hur jag en speciell dag (tisdag) alltid satt i cafeterian hos Nettan och Magnus (min fysiklärare) som vanligt köpte en sådan där godisbit som liknar ett apansikte och en Sprite (han sa alltid sprit) hur han varje vecka på nytt höll upp den där apan bredvid mitt ansikte och alltid på skoj sa: ja, det har ju en viss likhet! Och jag alltid sa: men jag tycker den liknar dig mer. Och då sa han: du vet att det har inverkan på ditt betyg va?

Varje vecka samma sak. Varje tisdag om och om igen. Hela vårterminen gick det så. Då tog jag det som skoj och jag skrattade! Men ett ordspråk säger: i varje skämt finns det en liten sanning!

Var jag ful? Det måste jag ju vara. För jag menar Ludde tyckte det ju då med. Men nu är det ju faktiskt så att jag egentligen inte har kommit till vårterminen än! För innan höstterminen var slut händ det en massa andra saker.

Hos Nettan (det var hon som på vår skola stod i cafeterian och sålde godis och läsk) var det alltid kul! Likaväl hos Therese som var vår fritidsledare eller vad man nu ska kalla henne för. Hon spelade alltid kort med oss och gjorde annat så att rasterna blev mer spännande. Samtidigt var hon som en kurator! Henne gick jag gärna till och pratade lite. Om jag ska vara ärlig var jag hos henne varje rast.

Jag började också vara med Paula och Anna mer och mer igen. Det kändes skönt att ha någon man tycker om att vara med.

Dessutom var jag en vecka senare ihop med Johannes. Luddes bästa vän.

Då kom grälet med Ludde igång på redigt. För Ludde påstod att jag bara var ihop med Johannes för att djävlas med Ludde. Vilket jag förmodligen var också.

Men då sa jag att det inte är så. Jag sa att jag verkligen älskade Johannes. Men jag vet nu att det bara var inbillning på både Johannes och Ludde.

Johannes fick se kort på mig en vecka efter att vi hade blivit ihop. Så jag behövde inte tänka på varför han gjorde slut. Det var 100 % säkert att han gjorde slut för att jag var ful.

Jag var ful och dum i huvudet.

Vad gjorde jag för fel?

Var jag så taskig och idiotisk att man bara kan göra slut med mig för att jag var ful?

Ok, det är bara till att inse att ja, Lucia Laureen Rappich det är du!

Men nu började jag vara med Paula på eftermiddagarna.

Vi hade skitkul! Kollade på film och gjorde fuffens på datan, vilket snart lät mig glömma alla bekymmer med alla killar.

Paula och Anna tyckte tydligen om mig som jag är!

Och Therese, min älskade vän, syrran, skrev (efter drygt ett år) till mig! Hon skrev att hon ångrade totalt det som hade hänt! Hon skrev att hon saknade mig lika mycket som jag hade saknat henne. Jag var helt bedövad av glädje! Det hade jag aldrig trott! När jag höll det oöppnade kuväret i mina händer och läste det som stod på: snälla läs innan du slänger det, det står saker som förklarar allt, trodde jag att det var Ludde som av någon anledning hade skrivit. Så jag slängde brevet på sängen. Men till slut var nyfikenheten större än att jag kunde hålla mig. Och jag läste! Och jag var så glad! Glad över att ha fått tillbaka min bästa vän.

En vecka efter att Johannes gjorde slut med mig, hittade jag en ny kille.

Daniel hette han också.

Efter en vecka var jag så fascinerad av honom att jag sa att jag var kär i honom och om han var kär i mig så kunde han ju säga till.

Han fattade vad jag pratade om och hade faktiskt många erfarenheter som jag också hade gjort, man kunde prata med honom am allt mellan himmel och helvetet.

Men han tvingade mig aldrig att tro något som han trodde på. Man kunde diskutera bra med honom utan att börja bråka om saken.

En vecka efter att jag hade erkänt för honom att jag är kär i honom så åkte tjejgruppen till Linköping. Daniel och jag smsade hela dagen och till slut sa han: jag tror att jag kan bli kär i dig.

Sedan stegrades det hela tiden. Han sa jag tror att jag kanske håller på att börja bli kär i dig. Sen sa han jag håller nog på att bli lite kär i dig.

Sedan blev det: jag är nog kär i dig.

Och slutligen och äntligen kom det! Jag ÄR kär i dig. Vi blev ihop! Det var nog det som kändes mest seriöst denna termin! Och det var nog det som hade gjort mig gladast på länge. För jag hade redan glömt att så egentligen små ord kunde göra en så glad.

Efter drygt en och en halv månad började vi däremot bråka ändå. Jag minns inte varför men det var så seriöst att han sa till mig att han funderar på att göra slut. Jag trodde att jag återigen föll och min värld kändes inte levande längre!

Jag hade ångest det kommer jag ihåg. Kände mig nere och kunde inte tänka på något annat än att vi bråkade.

Som tur var löste vi problemet och han gjorde aldrig slut!

 

 

Blind

 

Man går igenom en lång gång

Den är helt vit

Och det är bara ljus man ser

Det slutar aldrig

Man faller

Men då kommer den en som man tror är färgglad

Den personen håller en,

Så att man inte faller

Tills jag ser att personen är svart

Svart som döden

Och då,

Släpper jag

Fastän personen är färgglad ändå.

Fast jag är blind

Jag faller i ett evigt fallande,

Som inte skulle sluta förens man är död

Men personen ger en ändå sin hand

Jag fattar

Tar handen och släpper den

ALDRIG mer!

 

 

Terminen var slut och jullovet hade kommit. Ytterligare et betyg fick jag!

Det blev bättre och bättre för varje termin som gick, fastän jag fortfarande inte pluggade särskilt mycket.

Vilket jag nog bör göra efter jullovet, iallafall i engelskan, om jag ville behålla mitt g!

Julen gick och nyår kom.

En halvtimma innan midnatt ringde det i min telefon och jag tänkte: vem är det nu som ringer? Jag menar dom flesta som jag kunde föreställa mig att dom skulle ringa, hade redan ringt mig.

Jag kollar, ser och blir helt förvånad!

Andreas! Det var Andreas som hade ringt. Ja den Andreas som hade fått Tommys nummer.

Jag svarade. Han började prata om hur otroligt mycket han saknade mig och att han älskar mig än! Han babblade i drygt 25 minuter. Jag sa till honom att han var full och inte visste vad han pratade om, men han sa att han faktiskt inte hade druckit så mycket än! Han sa också, att han var så kär i mig och att han tyckte att jag är snygg och att han ville bli ihop med mig, men jag hade ju min Daniel, som jag så mycket älskade! I och för sig sa jag aldrig det till Andreas men iallafall.

Jag tyckte att det var lite skumt att varje gång Andreas skrev till mig från Internet så stod det i smset att det var från Tommy. Men jag tänkte inte så mycket på det därför att jag tänkte att det är säkert inställningar som Andreas inte orkar ändra!

Vi la på drygt fem minuter i midnatt och jag gick ner till dom andra.

Vi väntade på att klockan skulle slå tolv, med var sitt glas champagne i sin hand.

Klockan slog tolv och GOTT NYTT ÅR hette det! Klockan var drygt fem minuter över tolv då det ringer i min mobil igen.

Gud vad du är omtyckt idag säger mamma och ler.

Det var Andreas igen!

Han säger gott nytt år på dig och började babbla om att han är så himla kär i mig, IGEN. Jag sa att ja det har jag fattat nu, men jag tror fortfarande att du är väldigt full och inte redigt medveten om vad du säger.

Vi snackade i drygt tjugo minuter till, varav jag stod femton minuter ute i kylan, som jag för den delen inte ens kände. Jag var typ emun mot kyla kände inte att jag frös. Eller jag frös ju inte ens, det var ju liksom bara minusgrader och jag hade bara ett svart linne och ett par svarta byxor på mig.

Till slut kom mamma ut till mig och sa att jag nog borde gå in för att det var för kallt därute.

Jag gick upp på mitt rum och pratade med Andreas i typ fem minuter till innan vi la på.

Nästa dag, eller man ska väl säga samma dag fast senare, skrev han bara sms om att han menade allt det han hade sagt dagen innan. Jag svarade nog något om att jag inte visste. Men jag minns inte.

Jag var bara så glad över att ha min Daniel som jag så mycket älskade.

Men tyvärr fick jag just denna dag, inte tag i honom.

Åh, vad jag älskade honom. Han gav mig allt. Trygghet, kärlek, nya tankar och i vissa fall till och med lite mer självförtroende, som jag i och för sig hade ganska mycket av men vissa saker trodde jag verkligen inte. Han stödde mig när jag behövde honom. Som till exempel en gång i nians vårtermin åkte jag till Ulf jag skulle fråga ifall jag fick gå ut med hans hund, så jag kunde tjäna lite extrapengar. Eftersom Ulf alltid hade varit snäll mot mig innan så tänkte jag inget ont med det.
så jag fick en 100lapp av han o så sa han men du behöver ej gå ut med hunden för det bara jag får ta lite på dig.. o då sa jag ju självklart NEJ.
men han gick fram o tryckte sitt äckliga hård organ mot mig och började ta mig på brösten under tröjan och mellan bena och sa massa saker som att han ville knulla mig och att han ville jag skulle krama han o massa jävla shiit o jag bara skrek... =( eller typ försökte vrida mig loss o han stönade o tryckte där mot mig o massa o drog av sig byxorna o så.. men som tur var så kom jag ju loss då å bara sprang iväg tog min cykel å åkte hem...
dagen efter fick jag ett sms.... ( han tog på något sätt reda på mitt nummer)
å så skrev han att han inte ville det o massa å att jag skulle komma så han kunde säga förlåt.. ja o d gick jag ju på... så jag åkte till han o han började stöna o massa o ta på mig o rev mig för jag skulle vara kvar.... å så.... men han var inte mkt längre än jag då.... så ja även om han var stark var jag smidigare och med tårar i ögonen sprang jag bort... fick massa sms. efter det men åkte aldrig mer till han efter det...
han kom till mig istället.. det kändes som om han alltid var där jag var... stannade bilen när han såg mig o skulle köra mig hit och dit och han försökte dra in mig i bilen o ge mig massa pengar o så... det var jobbigt som fan o jag mådde skit. vågade inte heller berätta för någon om det... så jag släpade det med mig....
så nuförtiden ser jag han ibland o han kommer fram och snackar så mår jag skitdåligt för det... jag kommer liksom o tänka på det.... men det börjar gå över nu man kommer ju aldrig glömma helt men man kan ju i alla fall försöka komma över det.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0