Detta sommarlov hände det en hel del grejer! Som var både roliga och tråkiga!

I början var det som varje år ett läger som jag var på! Det var på Öland och vi skulle cykla i drygt fyra dagar! För första gången var lägret redigt kul! Jag lärde känna några nya där som jag faktiskt allihopa tyckte om och dom tyckte om mig! Vi hade redigt kul varje dag då vi cyklade igenom landskapet ibland i regn och ibland i sol! Det enda dumma med hela lägret var att jag skulle sova med en tjej i samma tält som hette Pernilla (jag kände henne lite ifrån sjuan) och det var hon som hade tagit med sig tältet. Det var bara ett problem! Två av nätterna regnade det och Pernillas tält hade inget övertält! Med andra ord det regnade in och det var inte kul att vakna i stor en vattenpöl som kändes som en stor sjö!

När jag kom hem, jag minns det så väl, det den 11:e juni, det minns jag  för att Daniel, som jag  nu  hade  varit ihop  med i snart åtta månader, fyller år då. Såklart lyckades vi börja bråka! Det var vårt andra och sista bråk på dom åtta månaderna! För dagen efter hans födelsedag, gjorde han slut!

Jag bröt ihop klarade inte av ett skit längre och fick inte ner någon mat!

Jag sprang till Gunilla! Emmy kom också direkt, för att höra vad som hade hänt och hur jag mår! Jag mådde skit! Jag ville inte mer nu! Nej det var för mycket!

Ytterliggare ett ben blev uppsuddat! Ett nytt ärr skulle jag få på mitt ben! Ett ärr som alltid skulle påminna mig om Daniel som jag så mycket älskade i åtta långa månader.

Men tro inte att det var allt! Nej det räckte inte med att göra slut. Två veckor efter att han hade gjort slut, så skrev vi faktiskt med varandra per sms. Han skrev till mig för första gången efter att han hade gjort slut med mig! Men det han skrev var inte så kul! Han skrev nämligen att han hade en ny tjej sedan en vecka!

Jag trodde att jag skulle svimma! Allt började snurra! Vaddå? Kunde han redan ha glömt mig och ha en ny? Varför det? Hur gick det till? Kunde han göra så? Kunde han bara glömma? Jag började gråta! Jag sprang men det hjälpte inte! Så jag tog ett sudd, igen, och suddade på såret som hade blivit när jag suddade när han hade gjort slut, det gjorde ont så in i bedrövelse! Jag funderade på att dränka mig! Djup nog var ju sjön som vi har i Målilla. Men kom på att det finns ingen sten som kan sänka mig och om det  fanns det  så  skulle jag  inte veta hur jag  ska sätta fast  den! För jag kunde knappast bara gå under vattnet och vänta på att dö! För jag visste att jag simmar alldeles för bra för det! Så jag lät bli det och stoppade undan den iden. Funderade istället på att hänga mig, men visste inte var! Så jag la ner detta experiment också och gick istället till Lena.

Jag var väldigt mycket med Emmy och Lena denna sommar!

Jag var och badade, läste, spelade pingis, åkte inlines och solade.

När jag var med Lena och Emmy gick tiden i ett kör och om jag segade hemma tog sekunderna fem timmar på sig!

Några dagar minns jag väldigt bra!

Jag minns att en vecka, då en av dessa dagar var, hade vi en tysk vän (som kallas Peh) på besök.

Mamma och Peh spelade pingis och jag satt på trappan och väntade otåligt på att posten skulle komma!

Jag väntade nämligen på att ansökningsbeskedet till gymnasiet skulle komma!

Posten kom och jag sprang till brevlådan för att kolla ifall det hade kommit något till mig. Det hade det och jag hoppade nästan upp när jag såg på kuvertet vad det var. Det var mitt besked! Jag gick till mamma och öppnade! Jag kollade, men fattade ingenting först. Var jag antagen eller inte? Mamma kollade och säger ja det är klart att du är antagen! Jaaaaaaaaaaaaaaa! Jag hade klarat det. När jag någorlunda hade fattat vad allt som står på pappret betyder, så fattade jag att det aldrig var några bekymmer! Det krävdes nämligen enbart 110 poäng för att komma in och jag hade ju 225.

Jag minns att jag direkt sprang över till Lena för att berätta, men Lena var inte hemma. Så jag gick istället till Emmy, men Emmy var inte heller hemma. Däremot Gunilla, Emmys mamma, var hemma. Hon sa att Emmy var på jobbet men att hon kommer snart!

Jag väntade och när Emmy kom hem så firade vi min lycka med en glass!

En annan dag som jag minns, det var en dag i slutet av sommarlovet, var när jag skulle åka bada. Men det var punka på cykeln och det var för långt för att gå. Så då tänkte jag, vi tar inlinsen, det går fort och bra!

Fort kan jag hålla med om, men bra? Nja jag vet inte redigt!

Det var nämligen så att jag som vanligt inte hade lyssnat på mamma. Mamma hade sagt till mig att jag ska ta på mig skydd, men jag tänkte att jag har ju inte ramlat innan så varför skulle jag göra det nu för? Det enda jag alltid använder är en hjälm.

Jo, jag kan förklara varför jag skulle ramla just nu för!

Jag körde ner för en backe, den var brant men kort och det hade aldrig varit några problem innan. Men just idag, så skulle det hända! Det låg en sten i backen precis där backen har slutat luta. Jag såg inte den stenen och hade på en väldig fart!

Resultatet var att jag ramlade. Det sista jag hann tänka var: mamma sa att det gör ont att ramla på handen, så nu ramlar jag på benet!

Smarttänkt! Haha det blev nämligen så att jag tog hela fallet och hela farten med enbart mitt vänstra ben! Ja det hade nog varit smart om jag hade tagit på mig skydd! För hela mitt ben blödde, det gjorde i och för sig inte ont, men det var stort och började göra ont senare! Ok jag hade tagit en hundradel med handen också så det blev ett jack på handen också.

Men inte skulle jag vända och köra hem, nejdå! Jag skulle ju åka bada!

Så jag fortsatte den sista lilla biten till sjön!

Bada? Nej det var inte att tänka på! Jag tvättade någorlunda rent såret, men det sved som bara den! Så jag låg endast på min handduk och kollade på medan dom andra badade! Ibland när inte Marie badade så kunde jag snacka med henne!

Tiden gick och det var dags att åka hem. Jag tog på mig inlinsen och började köra! I en annan backe än i den jag ramlade i först, är det en bil som kör om mig, problemet var bara att det kom en som mötte oss också. Bilen som körde om mig, var alltså tvungen att köra väldigt nära mig. Det hade ju inte varit några problem, om inte det hade kommit en springa i asfalten just precis där och jag hade fastnat! Denna gång var det då andra tankar jag hade i huvudet! Jag tänkte: jag får inte ramla på samma ben igen och helst inte på handen. Så jag tog halva fallet med handen och halva med käken! Jag minns än idag hur jag svor en lång ramsa, det gjorde ont som bara den och jag kände hur det började snurra i mitt huvud!

Jag hade tur att Emmy bodde i närheten så att jag kunde åka till henne och få ett glas vatten. När jag ringde på och Gunilla öppnade blev hon helt förskräckt när hon såg mig och jag bara står där och frågar efter ett glas vatten.

Dom plåstrade om mig och när vi var klara med det satt vi bara och pratade lite.

Men allt detta hindrade mig ifrån att fortsätta åka inlines, men som tur var så ramlade jag inte igen!