hur Ola upplevde förlossningen.

Ola blev redan orolig på morgonen eftersom jag kände att jag hade ont sedan tisdag morgon. 
Dessutom trodde vi att slempropp hade gått eftersom du kom en slemmig propp på morgonen. 
Men det lugnade ner sig. Dock var Ola orolig hela dagen ändå. 
 
Första medvetna värken som jag sa till Ola tar runt sex. Då ville Ola ringa in med en gång. Vi ringde vid sju. Mellan sex och sju höll sig värkarna med en kvart tio minuter mellan varje. Bilen var dock packad och klar
 
Halv åtta åkte vi in till Västervik. Och Ola kände sig mycket nervös. Ola ville helst släppa allt hela tiden och bara hjälpa mig. Han var nervös och orolig. Flera gånger upprepade han du föder väl inte i bilen
Han sa till mig att andas och andades med mig
Det kändes som att det tog lång tid till Vimmerby och värkarna upplevde Ola då som tätare och intensivare. 
Lagom in till Västervik var det bara tre minuter emellan värkarna. Och resan var oerhört lång. 
Typiskt blev det rött vid rödljusen. Flera gånger sa jag till Ola att bara köra
 
Väl inne på sjukhuset, trodde Ola att vi skulle föda med en gång då jag hade fruktansvärt ont och täta värkar. 
Vi fick komma in på ett undersökningsrum
Där satte dom på mig typ band för att se mina värkar och bebisens hjärtljud. 
Runt elva gick jag på toa igen. Och då gick verkligen slemproppen. 
Sen bytte vi rum och fick ett riktigt förlossningsrum. 
Nu var jag öppen typ två centimeter. 
För Ola tar det jobbigt att se mig ha så ont. Nu fick jag även smärtlindring. Både lustgas och i ryggen Ola tyckte det tog lång tid innan doktorn kom och det var äckligt att se. 
Ola tyckte tiden bara smög fram. 
Lussan skulle ställa sig upp och gå och ligga och röra sig. Men öppnade sig inte mer ändå. Fick därför dropp för att öppna sig mer. 
 
Dom fick även punktera så att vattnet skulle gå. 
Fick gå upp mer och röra mig. 
Men Ola försökte göra vad han kunde. 
 
Timmarna gick sakta fram och det blev ljusare ute. 
Men det gick sakta framåt. 
 
Ola upplevde skiftbytet som otroligt länge. Medans jag själv upplevde det som snabbt. 
 
Jag fick också en elektrod på Noras huvud istället eftersom jag slet av mig bältet hela tiden. 
Flera gånger sa dom till Lussan att krysta eller att inte krysta då Lussan ville krysta hela tiden. Man såg genom elektroden att Nora åkte fram och tillbaka därinne
Hjärtljuden sjönk och då kom en extrapersonal in. 
Dom såg också att Nora låg med näsan åt fel håll. 
Doktorn kom och hjälpte till med en sugklocka. 
Då såg man att Nora kom ut, men sugklockan släppte och därför åkte Nora tillbaka längre in. Då fick dom kalla in fler personal. Då kom det tre nya personal. Så Ola fick gå undan. 
En person skulle trycka min mage för att hjälpa till. Men den första var för kort så dom fick byta personal. 
Nu var läget akut och läkaren fick trä in sugklocka igen. Och då kom Nora ut med hjälp klockan och trycket på magen. Tiden var lång lång lång när Nora hade kommit ut då hon var helt tyst och blå. Äntligen började Nora skrika och då kom tårarna på Ola och äntligen fick Nora lite luft. Äntligen la dom henne på Lussans bröst. Och Ola klippte navelsträngen. 
 
Sådär nu fick ni också höra hur Ola kände. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0