kapitel 3
Att hänga hemma ensamt i ungefär två månader är inte det roligaste man kan göra. Läsa böcker och ha kul! Haha.
Men som jag minns, om jag nu minns rätt, var det den sommaren en av mina nuvarande bästa vänner kom in i bilden, Emmy. Jag vet inte om jag minns rätt och det var den sommaren.
Men hur som helst så är Emmy dottern till en gammal lärare (Gunilla) som jag hade på mellanstadiet som jag tyckte om väldigt mycket. Jag skulle nog hälsa på henne och så fanns Emmy där. Men vi var inte mycket med varandra iallafall inte den sommaren.
Jag minns som sagt inte när det var, då Emmy kom in i bilden men hon gjorde det någon dag och det är jag glad för.
Hon gav en hopp...
Men det hände fler roliga saker den sommaren. Det var att skolan hade fixat ett läger och jag kom med. Jaaaaa, tänkte jag, det kommer att bli kul.
Det fanns bara ett problem Therese, ja ni ser rätt, min underbara vän Therese hade kommit till Målilla (vi hade sedan påsklovet, då hon var här också, brevväxlat med varandra jag hade sovit över hos henne och från den dagen kallade vi varandra för syrror) och nu var jag tvungen att åka ifrån henne i hela fyra dagar!
Men jag ville så gärna lära känna några nya personer.
Jag åkte iallafall på lägret i tron att Therese skulle vara kvar efter att jag kom tillbaka.
Lägret blev inte så kul som jag trodde. Folket tyckte nog inte om mig, och jag satt mest med ledarna och lyssnade på vad dom sa. Det kanske var det som var problemet? Att jag satt med dom? Men jag menar jag försökte vara med dom andra ungdomarna men dom drog sig undan kändes det som. Ville inte vara med mig, Det stora felet mig. Ibland sa jag vad jag tyckte. Men särskilt kul var det inte. Och absolut inte så kul som jag trodde att det skulle bli.
När jag efter egentligen fyra tråkiga dagar kom tillbaka till mitt lilla Målilla och mitt hem och som jag trodde, Therese min syrra, blev det inte så bra heller. Det blev bara en besvikelse, en upplevelse som kändes långt in i hjärtat.
Jag åkte till Ulf, där bodde dom. Ulf och Elisabeth (så heter Thereses mamma) har varit ihop och det är därför Therese och Elisabeth alltid var hos han om dom var här i Målilla. Men iallafall när jag kom till Ulf så fanns inte Therese där. Dom hade åkt, Åkt ifrån mig igen.
Svika eller ej
Jag är arg
Arg och ledsen
På...
... DIG
Till andra skriver du efter en vecka
Till mig ringer du inte ens efter en vecka
Det är jämt jag
Mig du sviker
Inte kan du väl rå för att du åker bort hela tiden
Men du kan ju iallafall ringa
Eller skriva,
Du skriver ju till andra också
Svik mig aldrig mer
Eller vill du känna hur det är?
Och det kändes som ett svik.
För du hade sagt till mig att nu ska vi stanna här. För alltid. Men så kom jag och du var borta. Och inte skrev du heller.
Då blev jag lite lessen för till Carro hade du skrivit efter en vecka.
Men jag hade ju iallafall lyckats bra med att sälja för pandaklubben. Iallafall om man tänker på att jag sålde för andra gången åt pandaklubben. Det var en sak jag var bra på! Att sälja! Jag hade sålt en massa teckningar innan och vykort som mamma och jag hade gjort ihop. Det var alltid kul att sitta med mamma och göra dom där vykorten, vi sålde för 20kr med kuvert (som vi också hade gjort själva) och 15kr utan. Folk tyckte om våra vykort med kuvert som vi så omsorgsfulla hade suttit och gjort. Vi hade pressat blommor som vi tejpade (med ytterst små tejpbitar) på olika färjade papper i A5 format och vek i mitten.
Från början var det så att det var mamma som tecknade, men senare var det jag som tog över när jag märkte att jag också kunde det! Särskilt en kund var bra! Weine heter han. Han köpte alltid! Vad jag än kom med så köpte han. Och han gav inte lite heller. Särskilt bra gick det att sälja efter att en äldre dam hade gett mig tipset att alltid öppna min pärm redan innan jag ringer på hos folk, så att folk kunde kolla på mina saker innan dom sa nej! Det funkade bra, för då fick folk se hur det ser ut! Och det gick såklart mycket bättre i början av månaden då folk just hade fått sina pengar. Många, iallafall vissa köpte nog bara för att dom tyckte lite synd om mig. Men jag vet inte.
Iallafall var jag rätt nöjd med att ha sålt för 4096 kr till pandaklubben. Och själv tjänat ihop en stereo och dessutom lite extra fickpengar både av wwf:n (pandaklubben) och så gav folk mig alltid lite extradrix!
Men dock så var lovet en dag över och skolan började.
kapitel 2
Kapitel 2
Efter en lång sommar var det dags att börja 7:an, högstadiet.
Åååh, vad coolt nu får jag åka buss, då är man ett snäpp coolare än dom andra är, tror man, fast om man tänker efter så är det en helt normal sak att åka i en buss till skolan. Men visst vill man tro att man är cool så får man ju det!
Trotts att man tyckte att det var coolt, så var jag rädd för vad som skulle hända, vilka man skulle träffa och hur det skulle bli.
Skulle det bli bättre? Eller sämre?
Till slut satt jag iallafall på bussen och åkte till skolan, den nya klassen och dom nya lärarna.
Jag hade hamnat med tre stycken ur min gamla klass.
Malin, Sara och Therese. Dom var rätt ok. Men jag tyckte att Sara är en bitch.
Malin hade i fyran och upp till 6:an, då allt började hända mig varit min bästa vän.
Men hon svek mig.
Jag vet inte om det var så att hon tyckte att Therese var mer spännande eller om det var för att ”skolans tjej” bråkade med mig.
Men Malin var i alla fall inte med mig. Hon svek mig. Fast jag fattade det inte då. Jag tog det bara som det var! Malin vill inte och då är det bara till att acceptera.
På lektionen hamnade jag bredvid en kille som hette Robin. Det var lärarna som bestämde vilka vi skulle sitta med och det var bestämt att vi skulle sitta tjej och kille iallafall i början.
Robin visade sig vara en redig mobbare.
En som jag skulle lära mig att stå ut med i framtiden och som fick med sig en massa andra att mobba mig.
Veronica som ”skolans tjej” hette hade ju också hunnit sprida lite rykten.
Och ryktet om Lucie är smutsig hade också nått skolan. Så också dom, som egentligen inte kände mig eller visste ett skit om mig, drog sig undan.
På första rasten gick jag till en tjej som heter Isabella och frågade ifall jag fick vara med ”dom” på rasten. ”Dom” var Isabella, Johanna, Anna och Albulena som gick i min klass.
Då svarar hon: ja om vi inte har något annat för oss, så får du nog det, men idag har vi annat för oss.
Det gjorde så ont i mig, när jag senare såg dom sitta på en bänk och prata.
Jag trodde det var fel på mig.
Men egentligen kände dom mig ju inte. Men det var iallafall fel på mig. Jag var nog så ful så dom bara inte kunde vara med mig. Jag vet inte men det måste ha varit det att jag inte såg ut som dom. Jag har liksom alltid varit lite mullig och inte sett ut som dom andra. Jag hade då killkläder på mig med trivdes med det. Och jag sminkade mig inte.
Säkert hade dom också hört mycket om mig av Veronica.
Varje dag blev det värre och jag drog mig tillbaka till biblioteket eller satt ensam framför lektionssalen och väntade på att vi skulle börja.
Det var segt och det kändes ensamt, till den dagen då det började en ny tjej i parallellklassen. Jag tyckte att hon verkade trevlig.
Jag sökte mig till henne fastän hon redan var med Paula, Anna och Therese Lord, ett par tjejer som gick i samma parallellklass som hon.
Jag märkte att hon går i samma grupp som jag och började till slut prata med henne innan en datalektion som vi hade ihop.
Vi kom fram till att hon heter Therese också och att hon hade flyttat till Målilla det vill säga att hon då bor i samma by som jag.
Vi blev vänner och en ny och nästan rolig tid började. Jag kom med i gänget. Jag tror det var mest genom Therese, min nyfunna vän. Fast jag var ju med Anna, Paula och Therese Lord (från och med kallar jag henne Therese L) som den andra Therese heter också.
Therese L minns jag som darrig och liten, ganska blyg var hon också och det var så hon skilde sig från oss andra. För vi andra var nog ganska så högljudda eller vi sa iallafall vad vi tyckte. Efter ett tag blev vi kallade för töntpatrullen.
Fast vi blev säkert bara kallade så för att jag var mobbad innan. Det tror iallafall jag i mina svarta stunder. Att det var mitt fel att det blev så. Nu i efteråt tänker jag så. Då, då tänkte jag aldrig på det, jag tog det bara som det var.
Men man vet ju inte vad som gick för sig i Robins, Kims, Thobias (inte den Thobias jag i 6:an hade varit kär i) och Rickies huvud.
Det var dom som mobbades värst.
Allt var bra och Therese och jag blev bästa vänner. Livet kändes underbart och jag trodde att allt nu hade löst sig. Men om man är som jag så slutar det inte lyckligt.
För Therese flyttade utan att jag ens visste det innan och jag fick inte reda på det av henne heller.
Det var en lärare som hette Karin som kom till mig efter att skolan var slut och sa att Therese, min bästa vän hade flyttat.
Jag gick helt bedövad till bussen och kände inte att tårarna rann. Jag kunde inte fatta att vi efter 2 månader kunde vara så bra vänner. Men vi var det och jag saknade henne kolossalt.
Känslor
Jag hör hur regnet slår mot fönstret och rinner ner
Som tårarna mot mina kinder
Jag hör hur en bil kör förbi
Det låter som vattenfallet av mina tårar
Jag ser att vägen utanför är tom
Och det är så jag känner mig
För att vi kanske aldrig mer ses
Jag luktar en lukt som erinrar om dig
Och jag börjar gråta ännumer
Det känns som om du har svikit mig
Men du kan inte rå för
Du har ju i alla fall en redig kompis där du bor
Och känner kanske inte som jag
Men jag har ingen alls redig kompis här
Men allt rasade ju som tur var inte, jag hade ju Anna, Paula och Therese L kvar.
Trodde jag.
Det funkade ett tag men sedan svek dom mig också iallafall Paula och Anna.
För Paula och Anna satte sig helt plötsligt vid andra bord som Therese L och jag vid maten och drog sig undan på rasterna.
Avkopplingsprocessen började efter jullovet i 7:an.
Så då hade jag enbart Therese L kvar och om jag ska vara ärligt nu i efteråt så var jag nog bara med henne för att jag inte ville vara själv.
Det var nog den tiden jag började gå hos den där kuratorn också. Birute hette hon. Hon var inte alls bra och jag tyckte inte ett piss om henne. Hon hade långt ljust lockigt hår och älskade lila kläder! Dom störde jag mig på! Usch! Men visst det passade henne! Men kläderna i sig var fula! Fast på henne blev dom nästan snygga! Hon flaxade jämt så otroligt mycket med sina ögon! Det var så himla störande! Man började nästan flaxa själv och då blev man förbannat på sig själv, bara för att man tog efter henne och la ganska fort ner det igen!
Till slut var det så att jag mådde sämre när jag gick ut ifrån hennes himla kuratorn, än när jag gick in. För vi hade nämligen lyckats bråka rätt rejält. Jag minns särskilt två situationer, jag hade klippt mig igen och det var en killfrisyr, då säger hon: har du klippt dig? Men det är ju en killfrisyr, så kan man väl inte ha som tjej?! Jag blev faktiskt ledsen och tyckte att hon var helt dum i huvudet.
Den andra saken var strax innan hon slutade på vår skola! Hon sa att hon snart skulle sluta. Och på något sätt så skrek vi mer och mer på varandra! Jag stod upp och kollade på hennes fina kaktusar! (Det var nog det enda fina med det där fula kuratrummet) hon frågade ifall jag ville ha en! Ja det var klart att jag egentligen ville ha en! Dom var ju så fina! Men att ta emot något av henne gick mot mina principer. Denna gång (det var sista om jag minns rätt) sa hon precis innan jag skulle gå: jag ska be en bön åt dig varje dag! Och jag som inte är kristen skrattade nästan ihjäl mig! Jag gjorde det såklart inte framför näsan på henne, men inuti garvade jag! Det enda jag kommenterade till det var att jag sa: det behöver du nog inte jag tror inte på gud och dom (bönerna) kommer ju inte fram ändå så det är meningslöst! Och om det skulle finnas en jävla gud (så sa jag ordagrant) så skulle han ändå inte hjälpa mig, för det hade han aldrig gjort tidigare heller. Så varför fan skulle han göra det nu?
Och hon tjafsade jämt om sin tystnadsplikt som hon ändå inte höll. Men som tur var skulle hon ju sluta! För jag menar hjälpa gjorde hon inte särskilt mycket! Och egentligen var hon bara bra för att jag slapp engelskan då och då! Eller en och annan lektion som jag inte tyckte om! Tyvärr var jag tvungen att offra några av mina så älskade håltimmar för det också! Men jag hatade henne!
7:an gick och sommarlovet kom.
Skönt kan man tycka! Men egentligen inte.
hittade en gammal bok
Kapitel 1
Allt började ungefär för 16 år sedan då ett litet sperma träffade på ett egg i min mammas mage och började växa till ett liv.
Livet ploppade sedan ut ur mammas mage och kallades Lucia Laureen Rappich den 19:e juli 1989.
En liten unge som min mamma så mycket hade glatt sig åt! Men som i många fall blev ett stort fel iallafall efter hur jag tänker ibland. Ett enda stort fel och misstag.
Det lilla knytet växte hur som helst till sig och blev så stor att det började 1:an.
Vänner, nej det ska man inte tro bara ett par få typ två eller tre stycken.
Fast det är klart att mobbad var jag inte men livet var inte så kul heller. Dom få vänner jag hade dom var inga jag var med på fritiden, inte ofta iallafall!
Utanför vårt hem, fanns det ett litet grillhus, det var ett sådant av betong som man kunde sitta i och grilla, satt det ungdomar som rökte och drack på! Dom var ungefär 16-18 år gamla och förstörde redan sina liv. Fast mig var dom alltid snälla mot! Det var bara dom vuxna som störde sig på att dom satt i trappan på vintern och störde. Vilket jag förstår. För när dom var redigt fulla kunde det hända att glas i fönster som fanns i trappuppgången var sönderslagna.
Åren gick och min familj bestämde sig för att flytta. Flytta till ett nytt land. Ett land, där jag bara hade varit på semester innan! För varje lov som fanns åkte vi hit, hit till Sverige. Det var spännande och samtidigt var jag rädd för hur det skulle bli. Jag kunde inte språket och kände ingen alls.
Ändå så hoppades jag på att det skulle bli bättre!
En dag så började det! Skolan, jag skulle börja skolan här! Jag skulle alltså efter att ha gått i en tysk skola i fyra och ett halvt år, börja i en svensk skola!
Det gjorde jag! Och fastän jag inte kunde språket, så var det bra!
Jag fick kompisar och jag trivdes, fast efter skolan kom jag hem, och grät för att jag inte kunde förstå vad barnen sa! För jag hade såklart inte lyssnat på mamma och lärt mig lite svenska innan. Nej jag ville gå min egen väg och trodde väl att så fort jag satt en fot i den nya skolan skulle jag prata flytande svenska.
Men så var inte fallet! Men barnen försökte med sina händer, ben och ljud förklara för mig vad dom menade. Första rasten minns jag! För att på svenska är kom precis som på tyska! Jag stod vid ett träd och kollade ut i världen. Då kom Veronica med alla andra tjejer och Veronica sa: kom! Och drog med handen genom luften för att visa vad hon menade. Men jag förstod ändå för det var ju samma på tyska och svenska. Till slut var hela klassen samlad på ett ställe och dom försökte lära mig namnen på djuren minns jag!
Efter drygt en termin kunde jag någorlunda förstå dom och jag kunde få dom att förstå vad jag menade. Det gick bra! Om man jämför den svenska skolan med den tyska så är det så himla mycket enklare. Så på matten där dom höll på med gångertabellen, satt jag och hade svensk lektion, för att gångertabellen kunde jag sedan tvåan flytande. Det enda problemet var att jag inte kunde ett ord engelska heller och dom hade haft engelska sedan tvåan.
Men det visade sig att inte heller det var ett problem. För att jag kunde tack vare min mamma som är bland annat engelsklärare, lära in engelskan på sommarlovet.
Till jag blev kär i 6:an, i en kille som heter Thobias var allting bra. Jag var nog blind av kärlek. Han sa att vi var ihop, men det var vi inte. Han lekte och drev med mig. Genom honom började jag bråka med en av ”skolans tjejer” som innan hade varit en av mina bästa vänner.
Han kom också på att lucie (som kan uttalas lutzi) rimmar på smutsig. Dom drog sig undan för mig som om jag var en pest.
Eller vi (Veronica och jag) kanske redan mycket tidigare började bråka. Jag vet det inte redigt nu i efteråt, om det var så att vi började bråka för att killen sa en massa saker till henne att jag hade sagt eller om det var så att det började med en massa småbråk vi hade innan, men idag vet jag att det var vi båda som gjorde fel i vilket fall som helst!
Iallafall ledde bråket med henne till att folket hatade mig. Det kan vara så att vi började bråka för att jag gjorde som jag ville och inte som andra tyckte. Eller så kan det bara vara så att dom tyckte att jag var uppkäftig eller så ville dom bara ha uppmärksamhet av ”skolans tjej”.
Och det är klart att då stod jag där, långt ifrån slutet av 6:an, kändes det som, alldeles själv, en halv termin kvar, och fick gå min egen väg.
Men det var iallafall då allt började hända i mig, det var då jag började tro att jag är ett stort fel, att det är jag som är ett stort misstag.
Men ändå var jag rätt säker på mig själv och överskattade nog ofta mina kunskaper.
Men som tur var har varje termin ett slut och sommarlovet börjar!
Det vill säga: min första redigt ensamma sommar!
ny helg nya upplevelser.
men de löser sig alltid.
o lägga ut. :D
trööööööttt
glad eller ledsen?
kärlek
och vi vuxna pratade och hade kul.
men jag går utan strumpor genom gräset i min trädgård.
helgens och veckans bravader.
tyvärr.... men så kan de gå...
vi eller rättare sagt alla förutom mig spelade något spel med som jag nog fan ska göra till barnen med pinnar som man ska slå ikull och få rätt antal nummer på.... såg nog rätt så kul ut men jag ville inte va med. var med på minigolf o vann såklart.....
men de va kul. faktiskt riktigt kul med både golfen och bingot...