kapitel 4

 

Kapitel 4

 

Vad bra tänker man. Då får jag något att göra. Men egentligen vilket är bäst? Att sitta hemma och inte veta vad man ska göra eller att sitta i skolan och veta vad man ska göra men däremot vara mobbad?

Therese L fick gå om sjuan så henne kunde jag absolut inte vara med längre, därför att nu hade vi inte en enda rast samtidigt längre. Då tänkte jag inte på det som något vidare. Jag menar då hade jag annat att tänka på än henne.

Som till exempel skolan. För att det var ju så att i 8:an börjar man få betyg.

Och jag låg nog på ett par ig:n sedan sjuan. Men det skulle det minsann bli ändring på!

Min stil hade jag också ändrat på och mina favoritbyxor var ett par helt normala jeans fullsatta med säkerhetsnålar.

Dom kommer jag så väl ihåg för att det var så många som kommenterade dom och tyckte dom var fula eller till och med tyckte några att jag inte ska ha på mig dom precis som med mina skinnbrallor. Men jag hade på mig dom. Jag älskade dom! Om jag inte hade på mig dom för att jag älskade dom, så hade jag på mig dom för att alla andra hatade dom.

Men dag kom det en bra reaktion. Det var en kille som redan hade gått ut Virserum Centralskolan som var och hälsade på, han såg byxorna och tyckte att dom var coola! Han sa att såna ska jag också ha! Och jag, jag blev jätte glad! Jag trodde förståss att han bara skojade men jag blev glad iallafall!

Det hade också börjat en ny kurator, som var en tjock man med lite skäggväxt och lite hår på huvudet, som jag inte minns namnet av, men kuratorer tyckte jag efter upplevelsen med Birute inte om längre. Så jag gick till honom en gång på grund av att han sa att Birute hade överlämnat en lista till honom, vilka som gick till henne regelbundet och han skulle kolla upp ifall jag ville fortsätta med ”kuratortimmar”, men jag sa honom vad jag tyckte om kuratorer och kom aldrig tillbaka till honom! Dessutom verkade han osympatisk. Ok det är klart att man inte kan säga att bara för att Birute var så är alla andra också så, men jag tyckte inte om honom ändå och han stannade en termin och sedan slutade han! Detta resulterade i att vi fick en ny kurator, IGEN!

Eleverna mobbade mig, men tyckte lärarna om mig!

Och jag tyckte om lärarna!

Särskilt en tyckte jag om! Ingeborg heter hon! Hon gav mig hopp. Och det var nog tack vare henne som det blev bättre. Ok, det var säkert jag som ändrade mig också. Men Ingeborg hjälpte mig och gav aldrig upp hoppet!

Men sedan måste jag säga att min mamma hjälpte mig väldigt mycket också!

En annan lärare jag tyckte om var Magnus.

Han tyckte jag var cool! Han lärde inte ut som alla andra lärare! I stil med: ja hej barna! Nu slår vi upp boken på sidan 169 och läser igenom sidorna till frågorna kommer på sidan 175. När ni har läst färdigt sidorna ska ni svara på frågorna. NEJ! Så gjorde minsann inte Magnus! Magnus sa: idag ska vi prata om ditten och datten och så gjorde han det! Han förklarade med hjälp av experiment och många ord, det som stod i boken.

Och ni får tro det eller ej, vi ungdomar hade också något att säga till om! Han frågade egentligen oss vad vi skulle ha för prov, läxförhör eller vad vi skulle ha för tema härnäst. Fast han höll alltid läroplanen, vad jag har förstått, men han frågade oss!

Det enda som han nog inte var så bra på var matten! Han hade i och för sig matte, och lärde ut på fri hand där med vad jag har fattat (jag hade honom inte i matte) men där var Ingeborg bättre än alla andra! Det tycker då åtminstonde jag! Och det tycker jag än idag!

En annan sak som hände denna termin var, att jag började bråka med min bästa vän Therese för första, men vad som skulle visa sig, inte sista gången. Men den gången var värst! Vi bråkade i ett år! Eller om man nu kan kalla det bråka! Vi hörde inte av oss till varandra!

Många gånger det året tänkte jag på henne. Och jag saknade henne något så otroligt!

Ibland grät jag mig till sömns för at jag saknade henne så mycket.

Jag tog ofta fram min låda där jag hade bevarat alla hennes brev från första brevet till sista brevet! Och läste alla dom!

Jag trodde återigen att det var fel på mig och att hela jag var ett stort misstag! Jag menar hon ville ju inte ha med mig att göra och jag visste att det var mitt fel!

Till slut hade höstterminen gått och jag fick mitt första svenska betyg i min hand!

Inga ig:n var det iallafall! Men bra kan man inte kalla tre vg:n och resten g!

Jullovet var påbörjat men det var tråkigt! Det var så tråkigt att jag inte ens minns vad jag gjorde för att tiden skulle gå! Men tydligen gick tiden och vårterminen i 8:an var påbörjat!

Jag hade kommit på att om jag ville ha ett bra betyg så var jag nog tvungen att sätta mig ner och göra lite mer för skolan!

Kunskapen och hjärnan till det hade jag ju! Frågan var bara ifall jag skulle orka!

Att orka bry mig om att jag var mobbad det hade jag sedan länge slutat med och utnutjade ofta situationen. Till exempel om jag inte orkade stå och ville ha en stol, fastän ingen var ledig, så ställde jag mig bredvid en upptagen stol där jag visste att personen som satt på stolen skulle springa sin väg! Då hade jag ju en stol och slapp stå! Eller på morgonen (detta var i nian) så kom det alltid fem killar emot mig för dom skulle in och jag skulle ut genom dörren! Så då såg dom mig och slängde sig en efter en mot väggen! Det såg så kul ut att jag oftast nästan väntade på dom bara för att se hur en efter en far in i väggen! Till slut visste jag exakt hur lång tid det tog för dom att komma dit så jag visste hur jag skulle göra för att det skulle se ut som om jag bara råkade komma just då!

Jag trodde att jag inte brydde mig men jag tror att det många gånger var så att jag tog åt mig mer än vad jag visade och erkände för mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0